Jag är nog ingen krönikör i hjärtat, en sådan som kan hitta brister och skriva uppsatser om sådant jag aldrig ens i närheten reagerat på.

Ett ämne jag dock skulle kunna klaga länge på är den förbannade antivärld vi lever i. Välj inte så, säg inte si, ät inte det och gör absolut inte det valet. Pressen att jobba emot något verkar bara öka ju mer in i engagemangets djungel man söker sig. Man söker sig till mittpunkten och väl där inser man att man inte åstadkommit ett endaste dugg. Jag tror att man måste ge sig med detta negativa. "Ät inte det!" Säg vad jag ska äta då istället. "Gör inte så". Hur många gånger rättar inte föräldrar och lärare barn med dessa ord? Studier visar att belöningar väger betydligt starkare än bestraffningar. Då borde man uppmuntra ett problembarn i skolan när de gör "det de ska" så att de blir sporrade att upprepa detta belönande beteende.
Och en sak till; folk tar ställning genom att vara emot krig, emot främlingsfientlighet, emot kött. Varför inte bara förespråka fred, ett integrerat samhälle och en mer fördelaktig kost om man nu tycker det? Fler skulle lyssna för de flesta är för positivitet. Och fler skulle lyssna på politiker som besitter den udda talangern att faktiskt tala gott om sig själva istället för att smutskasta de andra. 
Jag har själv börjat tänka på allt jag är för och det gör det på något sätt mer värt att kämpa för. Och inte emot.

/Elvira

Som i mellanvärld ligger jag vaken om nätterna och funderar. Ska jag ta väg ett eller rentav väg två in i den nya världen? Finns det något så opraktiskt som pubertet nummer 2 för jag vet att jag vill ta väg ett men nej förresten, väg två är bättre. Eller vill egentligen nog inget av det. Vad gör jag då? [Rotlösheten när den är i sitt esse.]

Idag var jag på introduktion till psykologi på universitetet och snart ska jag på nästa. Jag vill det. Jag vill det inte. Jag har kommit rätt med kursen men kanske inte det optimala tillfället i livet. Samtidigt söker jag jobb och hittar den ena inspirerande affären efter den andra. Hoppas jag att få bli kallad till intervju...?

Nej, när hela världen ogreppbart virvlar omkring mig består i alla fall samma tankar som resten av sommaren.

/Elvira

Ja nu har det sannerligen hänt en del sedan jag var i Tyskland. Hela jag har hänt.


När jag var i Tyskland så åkte vi tåg till ett ställe med paparazzis (det sa jag bara för att!). Där satt de där kända stökiga passagerarna. De drack champagne och fnissade pinsamt. Fyra kvinnor i pensionsålder men ungdomar i hjärtat. Värst var en kvinna vars röst hördes heeeela tiden, och skrattet. Brr, ni vet ett sånt nasalt kärringskratt. Insikten föll över mig efteråt. Det är hon som är jag om 45 år. Hurra.   


Isabell var så vänlig när vi gick och såg Emil Jensen i Pildammsparken att introducera mig till The Secret/attraktionslagen och en blogg som belyser detta (dock har jag för mig att Claudia pratade om det vid ravinen?). Jag som sväljer allt kan nog säga att detta tagit över mitt liv. På gott och ont. Mest gott nu tror jag, det gäller bara att veta hur man ska "hantera" den till sin förtjänst. Imorgon börjar jag och Olga på allvar ;).

Ja, den mesta av tiden spenderar jag med att göra små gulliga saker med Olga (en tjej med lika mycket liv som jag!), sitta och fundera och kolla runt lite på jobb och så. För övrigt verkar det som om jag och Olga genom attraktionslagen drar till oss tämligen intressanta personer när vi utnyttjar sommarkorten till det yttersta.

/Elvira

Detta är sista gången jag har tillgång till dator innan jag beger mig mot det tyska storstadslivet i cirka tio dagar. Försök inte ens kontakta mig, eheh. Gud vad jag har längtat till mitt andra hem. Och att över huvudtaget få komma bort från Lund för att få en chans att andas. Närmast väntar ett slumberparty med Olga där vi ska ladda upp för kanotpaddling imorgon. Och jag ger er en sönderknarkad låt.

Kärlek /Elvira

Eftersom jag inte kan nå dig på något sätt får jag göra det här. GRATTIS fina underbaraste sötaste snyggaste vackraste roligaste coolaste och mest älskade OLGA! Du är fortfarande tonåring dock och därmed ett litet barn. Puss på dig och jag vill veta hur din dag varit.


weheartit.com


/Elvira

Det är vinter. Varje dag kikar man ut bakom gardinen i hopp om att snön sagt sitt och flyttat iväg. Varje dag. Sedan äntligen packar den ihop med ett "på återseende" men vi bryr oss inte för allt vi ser är vita hav av snödroppeblommor och påskliljor som slåss om bästa plats. Vi ler lite mystiskt för oss själva. I huvudet smids redan små planer inför semestermånaden för kan vi få vår och värme, varför inte bara också få sommar? Vi väntar och låtsas vara tålmodiga inför solen som ska värma vattnet och träden som ska blomma klart och bli gröna. Det blir sommar till slut, det tror man aldrig. Alla dessa planer. I April är man säker på att i nu- nu i år ska det äntligen bli av och i Maj börjar allt annat smått dyka upp och få en att inse att det kan bli svårt utan planering. I Juni börjar man osäkert vrida på sig och klura sig sömnlös över hur man faktiskt ska få ihop det och i Juli kommer den vanliga insikten till en. Man får prioritera och hoppas på nästa år.

Nu är det Juli och jobbet kom i vägen och andra småresor. Jag börjar bli trött och vill bara iväg. Igår missade jag Winnerbäck och Melissa Horn på slottet för ett missförstånd, något jag längtat till sen i våras...Och idag missade jag Emil Jensen i Ribersborg för att jag jobbade över. Jag bestämde mig ju för att samla på mig små fina minnen i sommar, nänä. Tacka vet jag Stockholm och Kiel snart.


/Elvira

Det är så konstigt att man konstant omformulerar verkligheten till ett blogginlägg men glömmer allt när man har tillgång till en dator. Vilket resulterar i ett antal mindre genomtänkta funderingar. Men kom ihåg att hålla distans mellan blogg och vissa delar av en! Det vore dumt att skapa en offentlig profil genom att använda bloggen som en psykolog.
Ofta trycker jag in ord som sedan suddas ut och de flesta inlägg undrar jag varför jag ens skrev. Som detta.


denna gamla indian lekte med mig idag!

/Elvira

Vid dagar som dessa som helt enkelt bara blir fel av någon anledning är det fint att lyssna på Sandy Mouche, tänka på en vacker gårdag med filmkväll på balkongen med filt och äpple, weheartit och Morden i midsomer på Tv nu.



Andra vackerheter som gör en glad, alla hämtade från Weheartit.com















/Elvira

Une histoire, quoi faire c´est imaginaire
Vite vite cache-toi ici c´est mieux tu vas voir
Une histoire, en courant je tourne ma tete
un coup de tonnerre me dit vient vite là

Une Histoire - Sandy Mouche


Har börjat lyssna på detta vackra band nyligen och jag känner att det kommer få följa med mig mycket på mina äventyr i sommar. Jag tycker också du ska lyssna lite! Det är lite som John Bauer-sagorna blivit musik, men bara lite. Hoppas ni haft en fin midsommar.

/Elvira

Att inte känna de andras närvaro på så länge verkar vi inte kunna hantera, så denna dag var verkligen att längta till. Efter hela cirkusen med musikal/bal/student/det andra kändes allt förvirrande. Nu i efterhand inser jag att inte bara tillvaron förändrats. Det var den tiden vi blev systrar på riktigt.
Säger som Daniel; jag är så glad över det vi har tillsammans, älskar er så.

Nej, min töntfaktor består.
Och ja, denna dag var en bra dag...i Hörby.

/Elvira

Det är så nu. Jag är arbetslös och än så länge älskar jag det. Jag vaknar och somnar på samma ställe ett par timmar senare och timmarna emellan är oförutsägbara, autentiska och helt underbara. Jag lever. Eller gör jag det? Jag försöker ha den sommaren jag aldrig fick utan att det blir påklistrat och oäkta. Det är nytt. Samtidigt är det gamla som sopat under mattan och jag vet att hur mycket jag än vrider och vänder på den är allt borta. Gone forever. Och vid den insikten dras jag tillbaka till vad som är och inser att jag inte kommer vilja leva såhär för alltid.


/Elvira

Där satt vi förra skolavslutningen och fasade inför denna onda dag...
Studenten är en ganska överskattad dag vilket var både positivt och negativt. Det var en mycket rolig dag men inte den bästa i mitt liv som alla erfarna förberedde mig på. Då var balen mer minnesvärd. Det kändes lite som en upprepning av balen, all pepp och speciellt efterfesten som slutade omtumlande för oss. Eftersom jag är emot offentliga dagböcker tänker jag inte gå närmare in på vissa saker. Men det var rörande att tvåorna sjöng den omskrivna This is my life- låten och att krama alla lärare (till och med NÄSAN) och att folk kom till mitt utsläpp och sedan för att fira mig där hemma. Det bra med att dagen varit överskattad var att jag inte var ledsen över huvud taget. Jag var pepp som man ska vara helt enkelt.
Det är vår favoritmetod och har varit hela gymnasiet - förträngning tror jag det kallas.


Konsten att inte behöva gå vidare och fortfarande vara lyckliga
Man behöver inte vara så principiell som jag annars alltid är. Detta var ingen enorm milstolpe i mitt liv. Mitt band till mina systrar kommer aldrig slitas itu och vi ska smyga in i matsalen ofta i höst.

Något fint vi gjorde var att vi skrev små lappar till folk vi haft interna hemligheter om under denna tid och delade ut personligen, samt hintade i vissas studentmössor ;) Ett tecken på att det inte måste vara just ett tecken på att avrunda något är att vi sa till Idas och Olgas viktigaste men inte min. Därför är det inte över...



Ida och Olga har lämnat mig ensam i Lund. Ida för Hultsfred och kolloledarskap och Olga för de pittoreska Londongatorna. Jag ska anstränga mig för att hålla igång bloggen själv, såvida inte Olga har tillgång till internet och blogglust. Det känns konstigt att inte vara i åhus som jag har varit varje år i hela mitt liv vid denna tid. Jag får skapa mig en sommarvana här istället. Även om saker förändras är jag alltid jag. Och jag drömmer mycket.


De senaste två veckorna har vi sprungit runt på en karusell och igår stannade den plötsligt. Vi köper inget åkpass utan nu gör vi sommarlov för hela slanten. Sommaren tjugotio - helt i vår anda.
/Elvira

Enda sedan sjuan har jag längtat. Nu gör vi bal och jag måste skynda mig iväg till Ida för jag har inte börjat fixa mig.

Vi har den bästa dagen och lägger ut lite bilder inom kort så blir alla glada och nöjda.

Borde man peppa med Gagas Telephone som vi gjort de senaste två veckorna?

/Elvira

HEADLINES. När jag gick förbi Tidningen Citys löpsedel tappade jag nästan hakan.

Med stora bokstäver: Kvinnorna dominerar bloggvärlden. (Säger som Magid och Millat; Woooow.)

Sedan när liksom?


/Elvira


ps. Jag älskade vår musikal till slut. Punkt.

Jag har en sjukdom som inte många känner till. Pecta Verbera. De flesta vet nog att jag alltid är varm. Alltid. När alla andra sitter och hackar tänder tycker min kropp att "temperaturen är behaglig" och när andra är varma; ja, då bestämmer mitt hjärta sig för att pumpa ut fem gånger så mycket blod vilket gör att jag inom kort hyperventilerar. Inte alls kul att alltid vara varm.




Ok, nu skojade jag. Men överbra blodcirkulationssystem har jag allt!

Och på tal om Lady Gaga, kolla in denna kärlek.

/Elvira

Vi gjorde vårt Prag igår.

Vi försvann totalt och på eftermiddagen fortsatte vår kriminella bana.


/Elvira
Vi som försvann - Dom som försvann

Favoritfilm: The Imaginarium of Dr Parnassuss
Mina planer för framtiden: Jag ska bli större och sen ska jag rymma iväg med cirkusen och tjäna lite pengar och sedan försvinna ut i världen med mina systrar. Jag ska träffa prinsen och vi ska flytta till Frankrike och öppna ett chocolaterie och skaffa minibuss som vi ska måla i alla färger som vi ska få plats med alla våra barn, blöjor och leksaker i.Mitt bland bergen ska vi bo och jag ska bli gammal med mina systrar och vi ska sitta på en fransk balkong och inte ångra ett endaste dugg.
Mina fritidsintressen: Jag tycker om att cykla och skutta runt och blåsa såpbubblor. Jag tycker om att sjunga visor och skratta och fotografera och jag älskar att rädda djur.

Storleken suger, I know.


/Elvira

Telefonförsäljare: Hej Elvira, jag har glädjen att meddela att du har vunnit ett 3-pack kalsonger och..
Elvira:...nej tack, det är nog inte riktigt min grej.
Telefonförsäljare: Nähänä, men då vill jag passa på att erbjuda dig trosor för endast 29:90.
Elvira: Det är lugnt. Jag har så jag klarar mig.
(Lärdom: Svara aldrig nummer 0498248012. Det är många som varnar för dem och de lurar en på pengar.) 

-

Elvira cyklar en tidig morgon till skolan och på en bänk sitter en grupp dagisbarn. De glor och när jag åker förbi blir det oerhört läskigt.
Barnen (sjungande): Flickan cyklar, flickan cyklar, tralalala
Elvira: HEEEJ!
Barnen (sjungande): Heej, heej, tralala
Det läskiga är att alla barnen har varsitt instrument de spelar på samtidigt. Maracas, ägg osv.
(Liksom...Varför?)

-

Min bror: Vet du vad jag gjorde för nån dag sedan?
Elvira: ...ny nivå i Puppy?
Min bror: Nä. Jag beställde en Jokern-dräkt, exakt en sån som Heath Ledger hade i Batman. Sen sminkade jag mig exakt så, tog på mig dräkten och gick flera varv inne på Nova. Alla tittade, sen insåg de vad de sett och då vände de sig om och stirrade. Rädda! Och du skulle sett folks miner när vi åkte bil och man inte ser så tydligt. Elvira, kan vi inte göra det nån gång fast i stan?
Elvira:...mjaa, inte riktigt min grej.
(Jag vill här på bloggen be offentligt om en ursäkt till alla som befann sig på Nova med hjärtproblem. Min bror är tolv. Fast situationen kanske blir värre då?)



/Elvira

Kriget mellan byggarna och oss fortsätter. Vi har rast under musikalen och äter banan m.m. och ett par välbekannta mansröster skriker "Ey potatis, får vi lite banan?!" Skrattanfallen är ett faktum och efter lite lömska blickar kastar Ida ett bananskal rätt på dem och om de var chockade igår så är det inget emot vad de är nu. Vi flinar belåtet och lägger ut bananskal i korridorerna för dem att halka på. Vi vinner alltid, kära bananer.

/Elvira