Det är vinter. Varje dag kikar man ut bakom gardinen i hopp om att snön sagt sitt och flyttat iväg. Varje dag. Sedan äntligen packar den ihop med ett "på återseende" men vi bryr oss inte för allt vi ser är vita hav av snödroppeblommor och påskliljor som slåss om bästa plats. Vi ler lite mystiskt för oss själva. I huvudet smids redan små planer inför semestermånaden för kan vi få vår och värme, varför inte bara också få sommar? Vi väntar och låtsas vara tålmodiga inför solen som ska värma vattnet och träden som ska blomma klart och bli gröna. Det blir sommar till slut, det tror man aldrig. Alla dessa planer. I April är man säker på att i nu- nu i år ska det äntligen bli av och i Maj börjar allt annat smått dyka upp och få en att inse att det kan bli svårt utan planering. I Juni börjar man osäkert vrida på sig och klura sig sömnlös över hur man faktiskt ska få ihop det och i Juli kommer den vanliga insikten till en. Man får prioritera och hoppas på nästa år.

Nu är det Juli och jobbet kom i vägen och andra småresor. Jag börjar bli trött och vill bara iväg. Igår missade jag Winnerbäck och Melissa Horn på slottet för ett missförstånd, något jag längtat till sen i våras...Och idag missade jag Emil Jensen i Ribersborg för att jag jobbade över. Jag bestämde mig ju för att samla på mig små fina minnen i sommar, nänä. Tacka vet jag Stockholm och Kiel snart.


/Elvira