Där satt vi förra skolavslutningen och fasade inför denna onda dag...
Studenten är en ganska överskattad dag vilket var både positivt och negativt. Det var en mycket rolig dag men inte den bästa i mitt liv som alla erfarna förberedde mig på. Då var balen mer minnesvärd. Det kändes lite som en upprepning av balen, all pepp och speciellt efterfesten som slutade omtumlande för oss. Eftersom jag är emot offentliga dagböcker tänker jag inte gå närmare in på vissa saker. Men det var rörande att tvåorna sjöng den omskrivna This is my life- låten och att krama alla lärare (till och med NÄSAN) och att folk kom till mitt utsläpp och sedan för att fira mig där hemma. Det bra med att dagen varit överskattad var att jag inte var ledsen över huvud taget. Jag var pepp som man ska vara helt enkelt.
Det är vår favoritmetod och har varit hela gymnasiet - förträngning tror jag det kallas.


Konsten att inte behöva gå vidare och fortfarande vara lyckliga
Man behöver inte vara så principiell som jag annars alltid är. Detta var ingen enorm milstolpe i mitt liv. Mitt band till mina systrar kommer aldrig slitas itu och vi ska smyga in i matsalen ofta i höst.

Något fint vi gjorde var att vi skrev små lappar till folk vi haft interna hemligheter om under denna tid och delade ut personligen, samt hintade i vissas studentmössor ;) Ett tecken på att det inte måste vara just ett tecken på att avrunda något är att vi sa till Idas och Olgas viktigaste men inte min. Därför är det inte över...



Ida och Olga har lämnat mig ensam i Lund. Ida för Hultsfred och kolloledarskap och Olga för de pittoreska Londongatorna. Jag ska anstränga mig för att hålla igång bloggen själv, såvida inte Olga har tillgång till internet och blogglust. Det känns konstigt att inte vara i åhus som jag har varit varje år i hela mitt liv vid denna tid. Jag får skapa mig en sommarvana här istället. Även om saker förändras är jag alltid jag. Och jag drömmer mycket.


De senaste två veckorna har vi sprungit runt på en karusell och igår stannade den plötsligt. Vi köper inget åkpass utan nu gör vi sommarlov för hela slanten. Sommaren tjugotio - helt i vår anda.
/Elvira