Igår var jag på en av de bästa konserter jag någonsin har varit på: Imogen Heap.
Nästan helt allena vid sitt piano, med sin röst och sina otaliga instrument som jag inte ens kan namnen på stannande hon tiden.
Hennes musik är så nyskapande, kreativ och vacker.
Det som också är underbart med Imogen är att hon inte ser sig som mer än sin publik, hela hennes kroppsspråk och sätt att prata med publiken på är som om hon pratade med sina vänner - vi var hennes jämlikar.
Hennes låtar är insvepta i all världens känslor - allt från glada melodier till sentimentala ballader.
Jag vet att jag höjer Imogen och hennes musikalitet till skyarna men det är hon värd.

Jag kan inte låta bli att skriva ned texten till några av hennes ljuvligaste låtar:

Where do we go from here?
How do we carry on?
I can't get beyond the questions
Clambering for the scraps
In the shatter of us collapsed
That cuts me with every could-have-been
Everybody says: "Time heals everything"
But what of the wretched hollow?
The endless in-between?
Are we just going to wait it out?
There's nothing to see here now
Turning the sign around

...

For all we could and should be being
In the one life that we've got

...

You and me between the sheets
It just doesn't get better than this
The many windswept yellow stickies of my mind
Are the molten emotional front line
I couldn't care less I'm transfixed in this absolute bliss

/ Ida

Jag vet inte riktigt vad som hänt de senaste åren. Elvira har blivit en mycket mer positiv och glad Elvira men jag hade en fantastisk barndom och har aldrig varit deprimerad, självmordsbenägen eller ens haft perioder där jag gråtit mig till sömns varje natt.
Jag har alltid skrivit dikter och nu hittade jag min diktbok som började 2005. En riktig amatör och det gjorde mig lite irriterad. Alltså varför skrev jag emo-dikter om tårar, blod och djup sorg...? Man kan inte skriva bra dikter om sådana känslor om man inte är inne i det tillståndet. Om jag skulle dö och någon hittade min diktbok skulle de tro att jag var liten och missförstådd och ta på sig onödig skuld;

"...om tårar var guld skulle jag äga en herrgård..." [en koja kanske...]

"...kommer så väl ihåg alla gånger det blivit svart..." [va?]

Kom igen. Elvira, 13 bast, kände INTE såhär. Kontrasten mellan dessa tomma ord och de dikter som kom från hjärtat är enorm. Tur att jag nu vet vad jag gör.

/Elvira

Finaste bloggen Requiem pour un con har just nu en tävling där man kan vinna lika fina rosetter. Tävlingen kommer man till genom att klicka här. Men åh, låt mig vinna. ♥




/Elvira

På tal om musik vi skäms lite extra för att erkänna att vi lyssnar på... Denna är så underbar.

And you can see my heart beating
You can see it through my chest

/Elvira

Jag tycker det finns en väldigt fin sak med att leva. När man en dag känner en känsla lite starkare än vanligt så händer det att man av en slump kommer i kontakt med en låt, en film eller till och med ett blogginlägg som bara träffar så där löjligt mitt i prick. Som sätter ord på det man trodde var omöjligt att definiera och som man trodde man kände ensam. (Det händer inte ofta) Men det är så vackert. Att till och med den starkaste av känslor delar man alltid med någon.

/Elvira

En dikt av en med fantastisk skrivartalang:

Jag tror på den ensamma människan,
på henne som vandrar ensam,
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för mänskovittring:
På en gång människa och anti-människa.

Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.

- Gunnar Ekelöf

/ Ida

När ska du dedikera en låt till mig Elvira? ;)


Denna låt är dedikerad till ingen alls, och är den dedikerad till någon är den dedikerad till mig själv

I feel it all, I feel it all
The wings are wide, the wings are wide
Wild card inside, wild card inside

Oh I'll be the one who'll break my heart
I'll be the one to hold the gun

I know more than I knew before
I didn't rest I didn't stop
Did we fight or did we talk?

I'll be the one who'll break my heart
I'll end it thought you started it

/ Ida

Dagen till ära. Det har varit en väldigt mycket mysig afton <3

/Elvira

Det börjar ju bli på modet (märk väl ironin) att skriva låttexter här på bloggen, så här kommer vår käre vän
Head over heels:

I have a very good friend
The kind of girl who likes to follow a trend
She has a personal style
Some people like it, others tend to go wild
You hear her voice everywhere
Taking the chance
She's a leading lady
And with no trace of hesitation she keeps going

Head over heels
Breaking her way
Pushing through unknown jungles every day
She's a girl with a taste for the world
The world is like a playing-ground where she goes rushing
Head over heels
Setting the pace
Running the gauntlet in a whirl of lace
She's extreme, if you know what I mean

/ Ida

Poet, filosof eller låtskrivare? 
Oavsett benämning är han ändå lika fantastisk och idag skulle jag vilja dela med mig av en av de finaste låtar som skrivits.
Emil Jensen är artistens namn och vi beundrar honom allihop:

Att någonting någonsin ordnar sig, är omöjligt att tro
När natten faller över då och nu och sen
Att någonting kommer knoppas eller någonsin stått i blom
Nu när mina drömmar frusits ner

Jag börjar tänka på,
vad som skrämmer mig mest
Det som är statiskt eller det som tar slut

Då blir det vår igen
Det trodde jag aldrig
Det tror man aldrig,
att det ska bli
Jag går upp igen
Det trodde jag aldrig
Det tror man aldrig,
att man kan

Att någonting någonsin faller har jag ingen tid att tro
När mina dagar går genom en hinna vävt av luft
Att någonting kommer vissna eller någonsin varit dött
Nu när mina drömmar krypit fram

Jag börjar tänka på,
vad som glädjer mig mest
Det som är evigt eller det som byts om

Då blir det höst igen
Det trodde jag aldrig
Det tror man aldrig,
att det ska bli
Jag går ner igen
Det trodde jag aldrig
Det tror man aldrig

Släng dig från räcket, vänta på ström
Kryp under täcket, hämta en dröm
Sist ut släcker ljuset,
eller vad som är kvar
Samma gamla chock när man väl är klar

Men det blir vår igen
Det trodde jag aldrig
Det tror man aldrig,
att det ska bli
Jag går upp igen
Det trodde jag aldrig
Det tror man aldrig,
att man kan.

Man kan känna igen sig i alla hans texter, han drar fram detdär, ja, du vet.

Det var en fin och behövd bussresa idag mina tusenskönor <3

/ Ida

Musiktipset:

Emil Jensen - Igen

Är det bara tomma illusioner
eller finns där mer än vad våra ögon ser?

/ Ida

En sak jag tycker är en aning konstigt och även lite irriterande är att man går till godisaffären och fyller sin påse med allt möjligt smaskigt man älskar, men bara ens favoritsorter. Sedan går man hem och frossar och till slut ligger det bara det äckliga kvar på botten. Det är det konstiga; det ligger alltid kvar lite äckligt godis på botten. Eh...va? Jag köpte ju bara goda saker!

/Elvira

We are 18, ******* *** ********,
and we wonder waiiiiiiiii!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu har jag ätit en hel godispåse; HÖR NI DET? Jag fick inte ångest.


/Elvira

Knyter en knut - Gaby and the Guns

"ingen vill leka med mig,
alla mina kompisar, de bara säger nej,
för ingen vill leka med mig"

Det var en liten flicka i snödrivorna borta mot Vallkärra, som jag upptäckte under min promenad, som satt och småsjöng denna egenkomponerade låt. Jag fick en enorm ingivelse att gå fram och ge henne en bamsekram.
Här får du ett klipp istället.

Denna man kommer bli nått stort

/Elvira



Gud vad små vi var den dagen =) (Klicka på bilden)

Just nu känner jag mig lite som en babysill i östersjön.   


Idag har jag fått ett mail av en av mina favoritbloggerskor och en annan favoritbloggerska nämnde en sak jag tipsat henne om på bloggen. Det var kul. Det som ändå gjorde min dag var att gå in på en blogg och läsa detta. Helt magisk ♥

/Elvira