Som i mellanvärld ligger jag vaken om nätterna och funderar. Ska jag ta väg ett eller rentav väg två in i den nya världen? Finns det något så opraktiskt som pubertet nummer 2 för jag vet att jag vill ta väg ett men nej förresten, väg två är bättre. Eller vill egentligen nog inget av det. Vad gör jag då? [Rotlösheten när den är i sitt esse.]

Idag var jag på introduktion till psykologi på universitetet och snart ska jag på nästa. Jag vill det. Jag vill det inte. Jag har kommit rätt med kursen men kanske inte det optimala tillfället i livet. Samtidigt söker jag jobb och hittar den ena inspirerande affären efter den andra. Hoppas jag att få bli kallad till intervju...?

Nej, när hela världen ogreppbart virvlar omkring mig består i alla fall samma tankar som resten av sommaren.

/Elvira