Telefonförsäljare: Hej Elvira, jag har glädjen att meddela att du har vunnit ett 3-pack kalsonger och..
Elvira:...nej tack, det är nog inte riktigt min grej.
Telefonförsäljare: Nähänä, men då vill jag passa på att erbjuda dig trosor för endast 29:90.
Elvira: Det är lugnt. Jag har så jag klarar mig.
(Lärdom: Svara aldrig nummer 0498248012. Det är många som varnar för dem och de lurar en på pengar.) 

-

Elvira cyklar en tidig morgon till skolan och på en bänk sitter en grupp dagisbarn. De glor och när jag åker förbi blir det oerhört läskigt.
Barnen (sjungande): Flickan cyklar, flickan cyklar, tralalala
Elvira: HEEEJ!
Barnen (sjungande): Heej, heej, tralala
Det läskiga är att alla barnen har varsitt instrument de spelar på samtidigt. Maracas, ägg osv.
(Liksom...Varför?)

-

Min bror: Vet du vad jag gjorde för nån dag sedan?
Elvira: ...ny nivå i Puppy?
Min bror: Nä. Jag beställde en Jokern-dräkt, exakt en sån som Heath Ledger hade i Batman. Sen sminkade jag mig exakt så, tog på mig dräkten och gick flera varv inne på Nova. Alla tittade, sen insåg de vad de sett och då vände de sig om och stirrade. Rädda! Och du skulle sett folks miner när vi åkte bil och man inte ser så tydligt. Elvira, kan vi inte göra det nån gång fast i stan?
Elvira:...mjaa, inte riktigt min grej.
(Jag vill här på bloggen be offentligt om en ursäkt till alla som befann sig på Nova med hjärtproblem. Min bror är tolv. Fast situationen kanske blir värre då?)



/Elvira

Och nej, vi vill inte lämna det.
Denna dagen har varit fin, jättefin.

Dagens bästa replik, yttrad av Olga:

"VA!? Har ni varit inne i en sexaffär UTAN MIG!?"

Vi dog lite.

Jag älskar er mina fruar & tvillingar

/ Ida

I want a true beatbox....

Kriget mellan byggarna och oss fortsätter. Vi har rast under musikalen och äter banan m.m. och ett par välbekannta mansröster skriker "Ey potatis, får vi lite banan?!" Skrattanfallen är ett faktum och efter lite lömska blickar kastar Ida ett bananskal rätt på dem och om de var chockade igår så är det inget emot vad de är nu. Vi flinar belåtet och lägger ut bananskal i korridorerna för dem att halka på. Vi vinner alltid, kära bananer.

/Elvira

Ida and Ella are in other's ears screaming but as always really only singing. What happens is; a bunch of gansters far in the other corner of the room starts throwing potatoes at us. Ida grabs the potato, looks and me with a typical Ida-look and we walk hand in hand all the way to the their table, claims that "We believe that this is your potato", puts it down by a confused looking fellow and stubbornly walk back. It does not take long before we get it back. BUT. It hits a glass on the table before us and an innocent science pupil gets water and mashed potato all over her. Poor girl. And poor receptionist does not know whether to cry or laugh when we tell him between our laughter and tears that we have been mistreated.

/Elvira

Förändringen vrider och vänder,
tär och drar i det som finns kvar.
Oönskad och tvingad;
en sakta inandning av denna nya luft.
Kanske är det bra,
möjligtvis slutligen önskvärt
att använda nya ord,
trampa sönder ny jord,
brytas loss från ett välbekant grepp
hitta vad det som var inte gav,
finna någon ny att hålla av?
Önska sig en annan saga,
hoppas på ett annat slut.
Nej, hur hitta ut,
Jag är alldeles för kär i nuet

Det var vackert att prata med er idag,
och mysigt att lyssna på Grieg i regnvädret med pluggböckerna och tekoppen i högsta hugg,
mycket var fint idag men kanske jobbigt också?
Jag vet att jag skriver i koder, men jag tror ni förstår.
Jag andades liv idag
(och åt havrefras)
 PS. Att andas liv och äta havrefras har FAKTISKT inte så mycket med varandra att göra

/ Ida

Man behöver nog inte längta efter sommaren, tiden går så snabbt ändå, man hinner inte längta förrän man saknar.
Det här med att längta är egentligen bra underligt, hur kan man längta efter något man inte vet något om?
Hur kan man längta efter något som man inte garanterat kan säga är bättre än nu och förr?
Det är så mycket mer befogat att sakna. Man kan i varje fall konstatera att det förflutna var bättre eller sämre än nuet.
Både att sakna och längta är något jag är mer eller mindre expert på. Det hade nog varit nyttigt att lära sig det här med att leva i nuet, det som är så oerhört svårt när nu inte är nu mer än en sekund innan det har hunnit bli då.

Stunder att sakna och hoppas på:

/ Ida

Jag saknar håret
Jag saknar magen
Jag saknar tiden
Jag saknar minnet
Jag saknar känslan

Jag saknar sommaren
Fast jag vågar inte längta

/Elvira

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Tvåtusental
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Tvivel - Lars Winnerbäck

/Elvira

Så var det det här med drömmar.
Jag brukar alltid kunna förstå varför jag drömmer de drömmar jag drömmer, vilka tidigare intryck som har förvrängts och bildat udda historier i mitt huvud. Men denna nattens dröm vet jag verkligen inte var den kommer ifrån. I min dröm var det Påsk och alla i hela världen hade hört en enorm smäll och trott att det var en jordbävning och hade därför väntat på att alla hus skulle rasa sönder och samman men ingenting hände. Nästan direkt efter smällen hade temperaturen världen över stigit avsevärt men de flesta verkade inte bry sig speciellt mycket om detta, förutom de som pratade om att jorden skulle gå under inom en snar framtid och att det bara var en tidsfråga innan kometliknande ting skulle börja regna ner över oss. I min dröm började jag tänka över människans existens; hur vi tror att vi är allsmäktiga, hur vi vägrar tro att vi närsomhelst utan större förvarning och anledning skulle kunna upphöra att existera. Men i min dröm vägrade alla andra tro på att världen, som vi känner den, skulle förintas. Jag gick nämligen runt och frågade mina vänner och andra personer hur de såg på saken och vad de trodde skulle hända, men alla verkade mer eller mindre oberörda.

Senare i drömmen satt jag i mitt kök och såg solen, som var fylld av sprickor, närma sig jorden och hur det ur solen trillade ned ett enormt brinnande eldklod som alla hysteriskt försökte undvika. Efter den händelsen var vissa beredda på att få ett stort eldklot över sig vilken sekund som helst medan andra förträngde jordens och vår galaxs plötsliga förändring.

Detta kan framstå som en komisk och mer eller mindre fjantig fiction film men när jag vaknade ur denna dröm hade jag varit konstant livrädd och orolig hela natten och var ganska så psykiskt utmaddad men samtidigt oerhört lycklig av att få vakna upp till ett liv där jag inte är ängslig och skakad.
Jag vaknade och var tacksam för det liv jag har.

/ Ida

Som er mamma vill jag säga till hur sjukt stolt jag är när jag sitter där i publiken med en tår i ögonvrån!

/Elvira

/Elvira

Igår hände två saker:
1. Jag sökte in till universitetet. That's it. Fast egentligen vill jag ju bara rymma iväg med ett cirkussällskap, därför känns Lund lite begränsat. Allra allra helst vill jag dock lära mig att stanna tiden och ha det som det är nu, vilken utbildning söker man då?

2. Gungade gjorde jag med Mädey igår, något jag inte gjort på flera år. Då menar jag inte att sitta och dingla lite med benen utan verkligen gunga. Trodde jag skulle dö, förstår inte hur barns hjärtan klarar det. Fick man en sån adrenalinkick av gungande som barn? Det kändes nästan i magen som när jag stirrar in i de där ögonen...

/Elvira

När denna skolvecka är över, då ska jag andas och skratta och blåsa såpbubblor och baka kanelbullar och göra hakfigurer och ...jag hoppas jag orkar. Tvivlar starkt.

/Elvira

Bring the old days back

but make the new ones even better

I long away

But still, I want to stay

  I want escape

I want a secret hiding place

/ oLga