Ida and Ella are in other's ears screaming but as always really only singing. What happens is; a bunch of gansters far in the other corner of the room starts throwing potatoes at us. Ida grabs the potato, looks and me with a typical Ida-look and we walk hand in hand all the way to the their table, claims that "We believe that this is your potato", puts it down by a confused looking fellow and stubbornly walk back. It does not take long before we get it back. BUT. It hits a glass on the table before us and an innocent science pupil gets water and mashed potato all over her. Poor girl. And poor receptionist does not know whether to cry or laugh when we tell him between our laughter and tears that we have been mistreated.

/Elvira

Jag saknar håret
Jag saknar magen
Jag saknar tiden
Jag saknar minnet
Jag saknar känslan

Jag saknar sommaren
Fast jag vågar inte längta

/Elvira

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Tvåtusental
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Tvivel - Lars Winnerbäck

/Elvira

/Elvira

Igår hände två saker:
1. Jag sökte in till universitetet. That's it. Fast egentligen vill jag ju bara rymma iväg med ett cirkussällskap, därför känns Lund lite begränsat. Allra allra helst vill jag dock lära mig att stanna tiden och ha det som det är nu, vilken utbildning söker man då?

2. Gungade gjorde jag med Mädey igår, något jag inte gjort på flera år. Då menar jag inte att sitta och dingla lite med benen utan verkligen gunga. Trodde jag skulle dö, förstår inte hur barns hjärtan klarar det. Fick man en sån adrenalinkick av gungande som barn? Det kändes nästan i magen som när jag stirrar in i de där ögonen...

/Elvira

När denna skolvecka är över, då ska jag andas och skratta och blåsa såpbubblor och baka kanelbullar och göra hakfigurer och ...jag hoppas jag orkar. Tvivlar starkt.

/Elvira

Som på en given signal sliter folket av sig jackorna och rusar till Stortorget för att ställa sig i en milslång kö till glassen och sedan trängs vi alla bland kullersten och bänkar. Dagen alla väntat på i ett halvår.

Första varma (vår?)dagen i Lund.



Nu är jag ju Elvira och Elvira vill så mycket.

/Elvira

/Elvira

Att erkänna att jag tyckte finalen var spännande skäms jag lite för. Eller nej, varför skulle jag? Alla kollar utan att erkänna det. 

Men Salem skulle vunnit! Dumma svenskar.





Annars har det hänt en väldigt kul grej idag som gör att jag kommer sova lite dåligt!

/Elvira

Kära Ida,
Jag ska dedikera en låt till dig, jag ska..
Och medan du väntar i några år till kan jag tillägna dig en tjusig liten idé istället. Klicka fina du.

För övrigt har dagen inneburit mycket funderande och dumma reaktioner och som ett postivt resultat lite inspiration. 


/Elvira


My World is empty without you - The Supremes

Så går det när tre barn ska ut och ha en picnic på landet (till exempel Revinge). Att man till slut hamnar i Södra Sandby bakom en lagerbyggnad.

/Elvira



Ghosts - Laura Marling

Det är svårt att hitta tolv låtar som täcker upp det man vill berätta. Alla dessa låtar har i alla fall spelats sönder i min radio och på datorn. Många av låtarna är också låtar som oundvikligt blivit nostalgi...för oss alla!

KLICKA! KLICKA! Och lek mig i 40 minuter.

Calcutta - Dr Bombay
Romeo - Shebang
Vacker utan Spackel - Joakim Hillson
Millenium - Markoolio
Free - Sarah Brightman
The Ketchup Song - Las Ketchup
Här stannar jag kvar - Sandra Dahlberg
That's my goal - Shayne Ward
The Reason - Hoobastank
Taking over me - Evanescence
Spider's Web - Katie Melua
Visa från Utanmyra - Monica Zetterlund

/Elvira

 
Imorgon: Ida

Jag vet inte riktigt vad som hänt de senaste åren. Elvira har blivit en mycket mer positiv och glad Elvira men jag hade en fantastisk barndom och har aldrig varit deprimerad, självmordsbenägen eller ens haft perioder där jag gråtit mig till sömns varje natt.
Jag har alltid skrivit dikter och nu hittade jag min diktbok som började 2005. En riktig amatör och det gjorde mig lite irriterad. Alltså varför skrev jag emo-dikter om tårar, blod och djup sorg...? Man kan inte skriva bra dikter om sådana känslor om man inte är inne i det tillståndet. Om jag skulle dö och någon hittade min diktbok skulle de tro att jag var liten och missförstådd och ta på sig onödig skuld;

"...om tårar var guld skulle jag äga en herrgård..." [en koja kanske...]

"...kommer så väl ihåg alla gånger det blivit svart..." [va?]

Kom igen. Elvira, 13 bast, kände INTE såhär. Kontrasten mellan dessa tomma ord och de dikter som kom från hjärtat är enorm. Tur att jag nu vet vad jag gör.

/Elvira

Finaste bloggen Requiem pour un con har just nu en tävling där man kan vinna lika fina rosetter. Tävlingen kommer man till genom att klicka här. Men åh, låt mig vinna. ♥




/Elvira

På tal om musik vi skäms lite extra för att erkänna att vi lyssnar på... Denna är så underbar.

And you can see my heart beating
You can see it through my chest

/Elvira

Jag tycker det finns en väldigt fin sak med att leva. När man en dag känner en känsla lite starkare än vanligt så händer det att man av en slump kommer i kontakt med en låt, en film eller till och med ett blogginlägg som bara träffar så där löjligt mitt i prick. Som sätter ord på det man trodde var omöjligt att definiera och som man trodde man kände ensam. (Det händer inte ofta) Men det är så vackert. Att till och med den starkaste av känslor delar man alltid med någon.

/Elvira

Dagen till ära. Det har varit en väldigt mycket mysig afton <3

/Elvira

En sak jag tycker är en aning konstigt och även lite irriterande är att man går till godisaffären och fyller sin påse med allt möjligt smaskigt man älskar, men bara ens favoritsorter. Sedan går man hem och frossar och till slut ligger det bara det äckliga kvar på botten. Det är det konstiga; det ligger alltid kvar lite äckligt godis på botten. Eh...va? Jag köpte ju bara goda saker!

/Elvira

Nu har jag ätit en hel godispåse; HÖR NI DET? Jag fick inte ångest.


/Elvira

Knyter en knut - Gaby and the Guns

"ingen vill leka med mig,
alla mina kompisar, de bara säger nej,
för ingen vill leka med mig"

Det var en liten flicka i snödrivorna borta mot Vallkärra, som jag upptäckte under min promenad, som satt och småsjöng denna egenkomponerade låt. Jag fick en enorm ingivelse att gå fram och ge henne en bamsekram.
Här får du ett klipp istället.

Denna man kommer bli nått stort

/Elvira



Gud vad små vi var den dagen =) (Klicka på bilden)