Tankar av en stressad analfabet

Jag gillar inte lugnet före stormen
Då allting står obehagligt stilla
I beredskap, i väntan på nuets förfall
Blinkar du är det borta
är det nu vi känner till glömt
vi väntar ut stiltjen
För att bli tagna på sängen, tagna med storm
Dagarna går långa
Drar ut på tiden vi inte har kvar
Man mår nästan illa
då är det inte så svårt att längta efter
förändringens vindar
men det är ingen fara
ska du se
det är bara att äta kakan och samtidigt behålla den

/ Ida