Vi pratar mycket om stress, Olga, Ida och jag. Saker som stressar mig är ett faktum som finns i tiden och tiden kan man inte stoppa. Ibland blir jag så arg att jag inte bara kan pausa och andas lite. Ett faktum var 18-årsdagen. Då fick jag smått panik timmarna innan. Vad tog tiden vägen liksom?
Studenten kommer upp, tiden rusar iväg och vi kan inte göra något, inte ett jävla dugg. Det är att gilla faktum. Häromdagen tänkte jag.
Saker som är utplacerade på bestämda ställen under livslinjen kan vi inte göra nått åt. Men allt tar ju inte slut. Min vänskap med mina systrar kan vara precis hur länge jag vill. Om jag väljer det kan jag följa dem genom livet. Det behöver inte ta slut som det mesta, det behöver inte sluta vid studenten. Jag har kontrollen, och PRECIS den insikten behövde jag komma underfund med.


/Elvira






Jason Mraz - Sleeping to dream