Creperie de Domsomförsvann

Idag kom frågan upp igen - den om framtidstankar.
Har accepterat frågans oundviklighet och tänker hursomhelst mycket på det.

Många alternativ susar fram och tillbaka i huvudet men nu har jag hittat ett som verkar så romantiskt och otroligt Elvirilicious så det är inte sant.

Efter skolan vill jag bara ta mitt pick och pack och mina två sötaste nosar och så hoppar vi på ett gammalt lokomotiv till Paris där vi hittar en ledig lokal mitt på en slingande kullerstensgata och på ovanvåningen har vi varsitt rum och ett gemensamt 50-talskök och på nedanvåningen öppnar vi ett litet konditori med hemliga recept som blir kända över hela Frankrike. Fast av någon konstig anledning känner vi redan alla besökare. Där är den gamle mannen med pipa som alltid ska ha sin croissant, tidning och kaffet som ska vara kallt och det söta paret som vill dela på en crêpe och får ha med sin lilla hund in. Fast innan vi öppnar caféet så står vi därnere i flera dagar och målar om, inreder med söta saker från inspierande ställen och spikar upp en skylt så att folk ska se att äntligen så finns där liv i den gamla godisbutiken igen, fast denna gång som konditori. Alla vill hälsa oss välkomna och vi får högar med blommor, kartor, ordböcker, visitkort och lyckoönskningar och mitt i högarna ler vi mot varandra och sätter igång att baka. Baket tar flera dagar och sen öppnar vi. Folket uppskattar oss direkt. Ena dagen sköter jag bakningen, andra är jag snällt konditoribiträde med hackig franska.

Kanske inte kommer bli exakt såhär men jag ska till Paris och jag ska öppna ett konditori med vacker gammal inredning där ingen möbel är den andra lik.



/Elvira


Kommentarer
Postat av: Ida

Vi gör det ella, vi gör det!

2009-11-05 @ 21:24:53
Postat av: olga

vi bara måste det, qui, ce´ca!!

2009-11-07 @ 13:28:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0